Var tog rösten vägen?

Imorse vaknade jag av att telefonen ringde. Jag svarade "Hej det är Elin" men allt som hördes var ett oförståeligt, falskt ljud.  Samtalet var från jobbet och hon som ringde lätt rätt fundersam och undrande. Samtalet varade i 3 minuter och jag undrar hur mycket hon förstog av det jag sa. Rösten var helt förstörd/försvunnen och det gick knappt att prata, hon lyckades iaf uppfatta att jag ville jobba nästa vecka. Bra! En timme senare var det dags för nästa samtal, denna gång ringde jag Erika. Hon lät något förvånad och efter att ha pratat en minut frågade hon om det inte var bättre att använda msn och skriva istället. Sagt och gjort. Sedan satt jag tyst hemma resten av förmiddagen.

Eftermiddag och dags att åka till universitetet. Jag skulle träffa två musikstudenter och göra hörselmätningar. Kul men med min röst Jobbigt! Det kändes väldigt svårt att ge instruktioner och förklara saker med en falsk röst som ständigt dog ut. På något sätt gick det ändå och med lite te och halstabletter i pausen gick det bättre vid andra mötet. Flera lärare frågade hur det var med mig och Peter sa åt mig att vara tyst! Lätt att ge instruktioner och vara tyst samtidigt?  Jag tycker ändå att det gick bra om man bortser får pratproblemen.

Kväll, teckenspråk. Här borde det inte varit något problem att inte prata,  men jodå. Tyst var jag inte och Erika och Emma skrattade rätt mycket. Kul att kunna glädja andra även om jag heller skulle vilja slippa det den här gången.

Slutsats:  Jag har under dagen kommit fram till att jag pratar väldigt mycket, det är inget jag tänkt på förrän nu när jag inte kan prata... fast det är nog för att jag i vanliga fall inte tänker på hur många ord jag säger  på en dag.