Ingen reklam tack!

Ingen reklam tack! Så står det på många dörrar. Jag har alltid tänkt att bakom varje dörr med en sådan skylt bor det en tjurig, sur person som inte ens kan tänka sig att få reklam.  Jag minns en gång när vi delade ut lappar om pantburkinsamling för att få ihop pengar till klasskassan. Jag skulle precis stoppa ner en lapp i en brevlåda när en tant kommer utrusande och jättearg: SER DU ILLA, DET STÅR INGEN REKLAM PÅ BREVLÅDAN!!!..
Jag: - men det är ingen reklam, det är för skolan..
Surtanten: -JASSÅ, SÄKERT,  FÅR JAG SE LAPPEN!
Jag: -Okej..
Surtanten: -Jasså, jaha, okej.. (ett generat försök att låta snäll) Det här är ju en jättebra ide. Kan jag behålla lappen?

Så bakom varje dör med en ”ingen reklam tack skylt” bor en surtant eller en surgubbe!  Eller?
Nu är det så här att jag har bytt åsikt, eller delvis,  för jag anser inte mig själv som surtant, inte än iaf..  och igår åkte det upp en sådan lapp på dörren. Jag är så trött på reklamen nu, varje vecka är halgolvet täckt med 100 reklamtidningar. Det enda jag gör med dom är att lägga i en överfull tidningspåse som jag aldrig kommer ihåg att gå ut med förrän det kräver 50 vändor fram och tillbaka till tidningsinsamlingen. Jag läser inte ens reklamen längre.. och den här veckan upptäckte jag av en ren slup att det låg en räkning mitt blad reklamen som var missad..  Så nu får det räcka! Den dag jag känner för att börja läsa reklamen igen och springa till tidningsinsamlingen, då tar jag bort lappen och slutar vara surtant :)